joakimberggren.se

Debatten om nedladdningen av film och musik från nätet och hur detta ska hanteras har väl inte kunnat undgå någon. Den springande punkten i sammanhanget är att de som skriver och framför musik inte får betalt för sitt arbete och många stora artister har skrivit debattartiklar om hur omoraliskt det är att “stjäla” deras musik.

Själv tycker jag denna debatt är intressant ur flera synvinklar. Dels är det en intressant fråga om det är rimligt att en person ska tjäna lika mycket pengar på något de gjorde igår som något de gjorde för 20 år sedan. En målare tjänar bara pengar på en tavla en gång, sen måste han/hon måla en ny för att tjäna nya pengar men en musiker ska enligt dagens system kunna skriva en hitlåt och leva på den hela sin karriär. En annan aspekt är att jag kan köpa rättigheten till en låt och därmed tjäna samma pengar på den som artisten som skrev den gjorde, det är så skivbolagen fungerar och tjänar pengar. Detta innebär att de artister som har råd att äga sin musik får mer betalt för den än de som måste sälja upphovsrätten för att ha råd att leva, när eller om låten/skivan börjar dra in pengar tjänar någon annan på det.

Musik är ett av mina stora intressen och jag köper regelbundet skivor men det har minskat med tiden och detta till stor del för att känner att mina pengar går till helt fel saker. Jag har inga problem med att artisterna ska få betalt och skulle med glädje betala för olika musiktjänster om jag visste att de faktiskt fick betalt. Spotify som är populärt just nu kostar 99kr /månaden om man vill ja reklamfritt, av dessa tar Spotify 40kr för drift och utveckling av programet (vilket är helt rimligt tycker jag)  de övriga 59kr går till skivbolagen som släppt musiken till Spotify och sen är det avtal mellan skivbolagen och artisten som avgör hur mycket pengar artisten får. Lady Gaga har de senaste fem månaderna haft den mest spelade låten på Spotify, Pokerface, med en miljon uppspelningar. På detta har hon tjänat 2300kr som hon delat med en låtskrivarkollega och själv fått ca 1200kr i egen ficka. Pengarna kommer från STIM och hon har säkert fått betalt från andra håll men det ger lite perspektiv. Enligt folk i branschen så kan du som artist tjäna 10kr/såld skiva om du har ett bra avtal och skriver text och musik själv samt producerar skivan själv, detta är dock inte så vanligt och en normal bandmedlem tjänar därför runt 1 kr/ såld skiva eller mindre. Är det någon som är förvånad över att det är skivbolagen som klagar mest?

Det är av den anledningen till att jag tycker att skivbranschens försök att försöka skambelägga folk som laddar ner musik är löjeväckande. De vill att folk ska känna sig usla för att deras nedladdning gör att alla hårt arbetande artister får svälta pga. utebliven betalning men i själva verket får inte artisterna betalt hur många skivor vi köper eller om vi skaffar Spotify premium för 99 kr / månad. Det är skivbolagen som tjänar pengarna och jag anser också att det är farligt för demokratin när multinationella bolag ska kunna påverka lagstiftningen så som skett med fildelningenslagen. Istället för att ge artisterna mer betalt som anges som huvudargument för lagstiftningen så lägger bolagen gärna miljoner på lobbyverksamhet för att påverka politiker att skriva lagar som bolagen dikterar innehållet i.

Avslutningsvis vill jag säga att jag är liberal och helt för att folk ska kunna tjäna pengar och mycket pengar om man jobbar för det…om man jobbar för det.

Efter mitt förra inlägg om Ironman Florida så har jag fått lite kommentarer som jag tänkte svara på i ett inlägg.

När man läser tävlingsrapporten kan man få intrycket att jag tycker det är jobbigt att få stryk av folk som kör AG bara för att jag kör i Pro. Så är inte fallet och egentligen bryr jag mig inte om vilken klass folk kör i eftersom klassindelningen i Ironman inte har något med verkligheten att göra. Du kan köra på heltid och vara hur bra som helst men ändå tävla som “motionär” i din åldersklass eller kan man vara som mig, hyfsad, jobba halvtid och köra i Pro. Det finns inget rankingsystem som gör att man flyttas upp i systemet utan man väljer själv och eftersom många vill till Hawaii leder det till att många riktigt bra kör i AG.

Anledningen till att jag tog upp det stora draftingproblemet i Florida är dels att jag fått mejl och sms där folk undrar vad som hände på cykeln eftersom det var så många som cyklade bättre. Det beror på tre saker. Jag var inte bättre den dagen men som jag skrev är jag nöjd och det påverkas inte av andras prestationer, vissa AG-herrar är sjukt bra cyklister och spöar mig alla dagar på året och sist att väldigt mångar fuskar och kör i klunga. Andre Barat har kommenterat och skrev att man tjänar på att ligga på rätt avstånd och det är helt sant och självklart ska man dra nytta av det men det handlade inte om det utan att det bildades klungor på 30-40 man som tog upp hela vägen och skulle kunna vara vilket linjelopp på cykel som helst. Därav klungvurpor. Kolla på filmen som ligger sist i förra inlägget så ger det en bra bild av cyklingen. Jag vet inte exakt hur många som körde ikapp mig på cykeln men det var säkert 20-25 st och av dem körde 3-4 st helt ensamma, resten låg ihop 6-8 st och de höll ett avstånd på 2-3m.

På internet finns det en viss tendens att om man skriver tre bra saker och en dålig så ser många bara den dåliga och dessutom misstolkar den på det sämsta sätt det går. Då får man arga mejl om saker man aldrig trodde folk skulle kunna läsa in i en text.  Så för att föregå alla missförstånd så kommer här några punkter som jag hoppas är svåra att missförstå

* Jag är nöjd med mitt lopp.
* Jag anser mig inte vara “bättre” än alla bara för att tävlar i proffsklassen, jag tävlar för min egen skull. Jag skulle lika gärna kunna köra i H30 men att möta bättre motstånd hela tiden är motiverande för mig och jag kommer hellre på 10:e plats med det bästa motståndet än vinner med ett dåligt motstånd.
* Det finns många AG-triathleter som är bättre än mig och jag skäms inte för att få stryk av dem. Tycker dock att det är tråkigt att så bra idrottsmän väljer att inte köra i “tävlingsklassen”, det hade varit bättre för sporten om de bästa tävlade mot varandra.
* Att drafta så ignorant som vissa gjorde på Ironman Florida tycker jag är lika illa som att dopa sig. Det är därför jag tycker det lämnar en bitter eftersmak att bli slagen av så många man vet har fuskat, även om vi inte kör i samma klass.

Hoppas det gav lite klarhet. Jag är färdig med frågan och kommer inte att svara på ev. kommentarer på detta inlägg, sånt tendera att bli en evighetsmaskin driven av missförstånd

Nu har jag fått tummarna ur och skrivit en tävlingsrapport från Ironman Florida (IMFL) och tänkte börja med lite allmänt om loppet.

Tävlingen går i Panama City som ligger i nordvästra Florida, huvudstaden i det som amerikanerna kallar för Redneck Riviera. Det beskriver väl rätt bra staden, inte så mycket flash men desto mer Waffle house och stora bilar. Staden är också ett mecka för firandet av Spring break vilket förvandlar staden varje vår till ett modernt Sodom och Gomorra.
Vad det gäller tävlingen så är simbanan två varv och det är väl en simning som alla andra, dock stor vågrisk om det blåser. Cykelbanan är med Ironman-mått mätt platt som en pankaka men jämfört med Kalmar är den kuperad, långa raksträckor som är böljande.  Man kör ett varv vilket är bra för att man slipper varva folk och slåss i vätskestationerna, nackdelen är att man riskerar att bli helt ensam. Löpbanan är snabb och går på fina vägar i och utanför ett bostadsområde, man springer två varv och med 2700 startande får man ha vassa armbågar på andra varvet om man vill ha något i depåerna. Folk tenderar att ”slå läger” i dem och verkar tro att alla vill stanna och fika.

Jag är nöjd med mitt lopp med tanke på att jag inte trodde att jag skulle kunna köra i september och att träningen legat på ett minimum för att hålla tillbaka Piriformisproblemen. Jag följde min taktik och känner att jag lärde mig mycket av det trots att detta var min sjätte IM jag fullföljde, har startat i åtta. Som alltid gick inte allt perfekt men det ska inte tolkas som någon ursäkt från min sida men en tävlingsrapport skulle kännas tom utan ”hela bilden”.

Simningen.

Veckan fram till loppet var det nästan spegelblank sjö men Orkanen Idas närmande gjorde att det började blåsa rätt bra under fredagen. Detta byggde en del sjö under natten och simningen blev en av de tuffaste jag gjort. Fick en bra start och låg med gruppen som kom in på 1h utan att pressa för mycket, efter ca 1500m skulle jag andas och titta var jag var i samma stund som en våg slog över mig. Mina glasögon hoppade på sned och jag var tvungen att stanna för att rätta till dem, vattnet är grymt salt och att simma med vatten i glasögonen är omöjligt. Jag tappade gruppen och insåg att det skulle vara meningslöst att försöka komma ikapp, ”väntade in” nästa grupp där jag låg med utan ansträngningen.  Kom upp på 1:04h vilket jag är rätt nöjd med. Jag kände att jag hade kapacitet att ligga med längre fram vilket jag inte gjort innan. Detta var också första tävlingen jag körde i min nya våtdräkt, Sailfish One, och jag måste säga att det är den överlägset skönaste och bästa våtdräkt jag haft.

Cykeln.

Efter en lång löpning från simningen kom jag ut på cykeln tillsammans med en annan kille. Som jag bestämt innan skulle jag försöka ligga med och det gjorde jag, han körde dock så pass hårt att jag tappade lite på honom. När vi kom ut från stan och möttes av vinden seglade han sakta iväg och jag körde de första 150km ensam. Vinden var hård och på vissa delar låg jag under 30 km/h trots att jag tryckte på rätt bra. Jag höll mig till min taktik och körde defensivt, kom av cykeln efter 4:53h med en snittwatt på 198 och kände mig pigg.

De som kollat på resultaten kan se att det var ganska många Age Group-herrar som cyklade snabbare och kom ikapp och körde ifrån mig. Detta beror till stor del på att de får ligga på 7m från varandra men till störst del på att det är renodlad klungkörning på tävlingen. Jag mötte två klungor på 30-40 man där folk låg tre i bredd och pratade, i en av dessa blev det två klungvurpor. Klungvurpor på en Ironman!!!

Löpningen.

Kom av cykeln pigg och efter en växling med ett toastopp var jag ute på löpbanan. Planen var att ta det lugnt första 30km men som vanligt går det för fort i början. Jag hade som mål att springa milesen på 6:50 vilket ger en löptid på 3h, jag visste inte om jag var tillräckligt tränad för det men ville testa. Första mile (1.6km) gick på 6:00 och då kändes det som jag gick, taggad? Därefter kom jag in i ett behagligt tempo där jag låg på 6:55-7:00 / mile och passerade 10km på 41:55, halvvägs stod klockan på 1:28:50 och jag kände mig fortfarande pigg. Vid 24km började jag få lite ont i magen och det drog ner tempot, vid 28km var jag tvungen att stanna på toa igen. Pratade med andra efter loppet som också fått ont i magen och det beror nog på att funktionärerna beslöt sig för att lägga is i alla drickamuggar. Hur som helst så kändes det mycket bättre efter stoppet och jag kunde öka igen. Vid 30km började min Piriformis att smärta lite (jag hade känt av muskeln under cyklingen och satt upp och stretchade i alla depåer). Jag hade bestämt mig för att börja trycka på vid 30km och när jag gjorde det kände jag lite kramptendens i just Piriformis. Ville inte riskera att få gå så jag sänkte tempot till en nivå där jag inte kände av muskeln och höll det i mål. Löpningen gick på 3:10h och jag kände mig relativt pigg när jag korsade mållinjen. Sluttiden blev 9:16h vilket är min näst snabbaste IM-tid och det räckte till en 15:e-plats i proffsklassen. Totalt blev jag 42:a men med risk för att låta oödmjuk så anser jag inte att jag blev slagen av 28 AG-herrar med tanke på att de kör under andra draftingregler som de dessutom skiter i och ligger i klungor.

Nu ska jag ha en rejäl säsongsvila och läka ut skadan en gång för alla. Ikväll ska jag ta ett snack med Coach Willén om nästa säsong så det kan nog bli ett blogginlägg om det i veckan.

Slutligen tack till alla som mejlat och skickat sms. Det uppskattas även om jag inte tagit mig tid att svara alla.

Ironman Florida 2009